Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
Norrby IF
En klubb många hjärtan
Vildana Aganović: "En fotbollsanalfabets bekännelser"
2019-01-23 11:38
Hon beskriver sig själv som en fotbollsnovis. Men trots sitt ointresse för sporten ser hon oerhört många andra fördelar som fotbollen för med sig. Detta och mycket mer skriver Vildana Aganović om i sin första krönika som projektledare för "Norrby för Norrby"
Ändå märkligt hur livet kan bli. Hur konstigt det kan bli. Mitt liv blir bara konstigare för varje dag som går. Beviset på det är att jag just nu stirrar på ett fotbollsplan och jobbar. Allt jag någonsin har flytt ifrån har till slut bitit mig i rumpan.

De som känner mig eller vet någonting om mig alls vet att jag är en fotbollsanalfabet. Minst sagt.
Ändå sitter jag här, glor på det gröna framför mig och är ganska nöjd. Ingen skulle någonsin kunnat tro det för bara några månader sedan, allra minst jag.

Med tanke på mina högst begränsade fotbollskunskaper kan man tro att jag inte alls har någon koppling till sporten. Men så är inte fallet.
Jag har i stort sätt växt upp på en läktare. Det är bara det att mitt ointresse för sporten alltid har varit starkare än alla andra intryck kring en fotbollsplan.

Det har hänt många gånger att jag mitt i en match när hela arenan brinner frågat den som sitter närmast en högst opassande fråga eller sagt ”titta en fjäril”.

Min enda uppgift vad gäller fotbollen innan det här var att sitta på läktaren och äta chips när min bror eller syster spelade och klappa händerna när alla andra gjorde detsamma. Utan att förstå någonting alls.
Så, att säga att jag är det svarta fåret i familjen är enda rätta beskrivningen.

Hur i hela friden hamnade jag då hos Norrby IF? Det kan man undra.

Jag kanske inte kan offsideregeln, jag vet inte från hur många meter man skjuter ett straff men jag vet vad fotbollen kan göra för en människa.

Att känna sig delaktig och inkluderad i en grupp stärker individen på många olika sätt. Att känna styrkan av ett lag bakom sig gör en själv tusen gånger starkare och mer beredd på kampen med övriga världen. För där ute kan det vara kallt. Speciellt om man är ny. Ny i klassen, ny på arbetsplatsen och ny i landet.

Varje dag bär jag med mig erfarenheten av att vara ny i landet. På gott och ont.
Och om jag någonsin önskat att jag hade ens lite talang för sport var det under den tiden då jag var ny.

Till skillnad från mig har mina syskon alltid haft sporten att förlita sig på.
Det första de gjorde när vi kom till Sverige var att hitta ett lag och fortsätta där de blev tvungna att bryta i vårt hemland.

Flykten är en traumatiserande upplevelse, att byta land är helt omskakande på alla sätt och vis, att hitta en plats i det nya samhället är både arbetsamt och smärtsamt. Men, sport är sport överallt. Boll är boll, lag är lag.

Mina syskon kom in i ett sammanhang från första början, någonstans där de kände att de hörde hemma. Kanske språket inte var samma, och kompisarna inte var de som man lämnade efter, men bollen kändes likadant och det var bara att fortsätta sparka.

Själv drev jag runt, utan någonting att hålla fast vid. Jag blev en ensamspelare som för första gången nu har hittat ett lag.
Ett lag som välkomnade mig med öppna armar och ett lag som tillsammans med mig vill bygga ett bättre samhälle för alla.

Jag hoppas att ni vill följa med oss på resan och vara en del av vårt gemensamma äventyr.

Från och med nu och så långt lagret av betraktelser räcker kommer ni att kunna läsa mina krönikor här på norrbyif.se. Jag kommer skriva om allt som flyger förbi tanken och ögonen, men mest om projektet ”Norrby för Norrby”. Har ni idéer och tankar som ni vill dela med er om är ni välkomna att ta kontakt med mig på vildana@norrbyif.se

/ Vilda

______________________________________________________________________________________________________ 

Vildana Aganović