Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
Norrby IF
En klubb många hjärtan
Gör din röst hörd med Norrby för Norrby
2019-06-12 17:38
Idag skriver Vildana om vikten av att  öka förståelsen för varandra genom samtal och hur viktigt det är att ge människor en arena där de kan berätta sin historia. 

Hörrni, det dags för en halvårsrapport om satsningen Norrby för Norrby som jag pysslar med här på Ramnavallen. 


Men först, en rapport från kontoret. 

Det är många som undrar hur det går här. Ni verkar uppskatta när jag outar min chef. Eftersom det verkligen är ont om plats men högt i tak på det här stället så får jag göra det utan att jag får skit för det. Så, hur går det här? 


Vår lilla (eller min) kamp om kontoret och fönsterplatser löste jag som så att vi nu båda sitter vid fönstret. Det är ca sju centimeter mellan oss, till chefens stora förtjusning. Eller inte. 

En fortsättning på detta följer. Än så länge är alla för lata att flytta tillbaka mitt skrivbord till hörnet det kom ifrån. Det är det enda som räddar min utsikt. Men jag gissar att jag är inne på min sista vals här vid fönstret, så jag dansar för fullt. 


Så, vad händer mer här? Hör och häpna, jag jobbar. För fullt. Det kan man kanske inte tro med tanke hur många selfies som produceras på detta kontor. Men livet är hårt och även jag måste leverera annat än bilder på min kaffekopp. 


Satsningen Norrby för Norrby tar sakta den formen som jag ville från början. Att äga sin tanke, sitt ord och sin historia är början och slutet på allt för mig. Därför har jag tagit det med mig in hit och allt jag som projektledare strävar efter är att ge deltagarna en chans att göra det, äga ordet. 


Steg ett i Norrby för Norrby är därför att lära människor hur och varför man skriver en krönika. 

Som mångårig krönikör älskar jag formen och effekten den kan ge. Det finns ingenting som jag inte har skrivit i en krönika. Ibland har jag mött på motstånd, men oftast en ökad förståelse från omgivningen. Det har stärkt mig på många olika sätt, men framförallt har jag genom samtal som började i krönikan mött människor med helt andra åsikter än mina som på olika sätt har fått en annan syn på saker och ting. De har också gett mig många tankeställare om var jag står i olika frågor och fått mig att förstå att ingenting är hugget i sten. Allt är föränderligt och det gäller att följa med i utvecklingen. 


I ett  mångkulturellt land som vårt, måste man tänka på hur man kan öka förståelsen mellan människor. Jag tycker att alla vi som bor här är skyldiga till att hjälpa till där. Att fixera sig vid saker som inte funkar och skiljer oss åt hjälper ingen, framförallt inte våra barn.


Genom det här arbetet har jag träffat människor som har varit i Sverige olika länge och med alla olika sorters fördomar. Det är inte bara majoritetssamhället som har fördomar mot människor som kommer hit. Fördomarna finns på alla sidor men gemensamt är det att de grundas i okunskap. 

Jag ser det som vår, Norrby för Norrbys, mission att minska dessa fördomar och bjuda in till samtal. 


Steg ett är taget genom ett samarbete med Borås Folkhögskola där jag har varit vid olika tillfällen och tagit över lektioner i svenska. Många som går på skolan bor här på Norrby, men även de som inte gör det har varit välkomna på våra workshops där vi ägnar oss åt skrivande och berättande. 


Nu är sommarlovet här och det kom ganska olägligt om ni frågar mig, men alla förtjänar att ta igen sig och jag hoppas på en fortsättning på samtalen så snart som möjligt. Under tiden planeras aktiviteter med Norrbybor, där samtalen kommer att fortsätta under lättsamma former. Kanske med en golfklubba i handen? 


Det är sommar trots allt.


———


Vad mer?


Jo, min bild är som ni ser borta. Jag gillade inte den. Fel tröja, fel frisyr och en vettskrämd blick. Nej, det är inte jag. 


Vilda

vildana@norrbyif.se

______________________________________________________________________________________________________

Tidigare krönikor:

"Om pojkar och psykisk ohälsa"

"Jag varken vill eller kan gå i gamla spår"

"Kliv åt sidan, jag orkar inte"

"En fotbollsanalfabets bekännelser"